Det är trångt i nätet. När vi ansöker om nätanslutning för de solparksprojekt vi är involverade i är det mer eller mindre standard att behöva skala ner den tilltänkta parkens storlek och elproduktion för att få plats.

När näten inte ens rymmer den förnybara energi som skulle kunna produceras idag, hur ska vi då kunna hantera framtidens energibehov? Sverige behöver nya, utökade och upprustade elnät.

Vi vet att det här är lättare sagt än gjort. Utbyggnad och förstärkning av elnätet kommer att innebära stora kostnader och är dessutom ett svårlagt pussel med många bitar som ska passa ihop.

Men vi kan inte sitta still och hoppas att något plötsligt ska hända mellan nu och 2045. Vi behöver övergripande strategier, satsningar och initiativkraft på såväl regeringsnivå som inom regioner och kommuner.

Det tar lång tid att få de svar och tillstånd som krävs för att kunna bygga och ansluta en solpark. Beroende på storlek och komplexitet kan man behöva lägga åratal (!) bara på att vänta. Ännu längre ledtider är det för att kunna bygga ut elnäten i Sverige, apropå punkten här ovanför.

Att snabbare processer skulle gynna alla inblandade är nog de flesta överens om. Men vad är det då som krävs? Fler handläggare, omprioriterade investeringar, nya sätt att nyttja digitaliseringen? Precis som för elnäten tror vi att det behövs gemensamma strategier och förändringsvilja för att lösa utmaningarna på flera fronter samtidigt.

Det var först under 2010-talet man började bygga solparker i Sverige. Och eftersom det är såpass nytt finns det fortfarande gott om kunskapsluckor, missförstånd och rena felaktigheter som lägger krokben för utvecklingen av den svenska solenergin.

Till exempel är det inte särskilt känt just hur effektiva solparker är; en solpark kan producera upp till tio gånger så mycket energi som en energiskog på motsvarande yta. Samtidigt som marken mellan panelerna går att ha som betesmark eller till och med odla på. (Googla på agrivoltaics om du vill läsa mer om det sistnämnda.)

Vissa markägare får avslag på att göra om sin mark till solpark eftersom det inte matchar bilden av att odla energi. Medan samma markägare kan odla vete för etanol utan några problem.

Solpaneler ger energi på vintern också, även om soltimmarna är färre. Vi har haft en del myter som till exempel att Sverige har för lite sol för solparker, och myten om den svenska vintern verkar extra seglivad.

Ännu ett missförstånd är att värdefull odlingsmark går förlorad till förmån för solparker. I själva verket är det extremt ovanligt att hitta någon som väljer att förlägga en solpark på sin bästa mark.

… och skulle man ångra sitt val är en solpark helt reversibel. Montera ner panelerna, dra upp pålarna och ta bort transformatorn så är marken återställd. Alltså en stor skillnad mot att till exempel bygga lagerlokaler eller andra fastigheter på samma mark.

Vi skulle kunna fortsätta länge till! Fördelarna med solparker är många men kunskapen ännu inte tillräckligt utbredd.

Ett av stegen mellan idé och färdig solpark är att få tillstånd att ändra markanvändning, vanligtvis från jordbruksmark till solpark. Visst ser vi poängen med att skydda det svenska jordbruket, men problemet här är risken för en stelbent tolkning av miljöbalken vilket gör det svårt för jordägare att bestämma själva att de vill odla solenergi.

Som vi nämnde under förra punkten är det fritt fram att odla energi i form av vete för etanolframställning (eller gräs för biogas), men inte lika självklart att få odla solenergi, trots att det är både grönare och mer effektivt. För många kan en solpark också vara ett bra sätt att höja avkastningen och få ekonomi i gården.

Vi tror på att underlätta för grön elproduktion genom att ge markägarna större rätt att bestämma över sin egen mark. Inte minst när det står mellan energiodling av olika slag.